Bevara våra gränser

6
Ann Charlott Altstadt

Av Ann Charlott Altstadt.

Jag tycker svenska flaggan är ganska ful men inte är den någon svastika precis. Så jag undrar, nu när nationaldagen och skolavslutningen nyss passerat, varför ett färgat stycke textil blivit så politiskt överladdat?

Det brukar hävdas att nynazister/nationalister och senare SD kidnappat den svenska flaggan. Men trots att den vajade självklart och därmed likgiltigt i de flestas medvetande så övergavs den politiskt av tongivande grupper långt innan folk fick för sig att raka skallen.

Jag antar att Carl Johan de Geers grafiska blad »Skända flaggan« från 1967 deltog i puffandet av ett föråldrat auktoritärt klassamhälle mot historiens skräphög. Flaggan som skändades frontade en gammaldags kyrka, en fördömande kristen gud, upphöjt kungahus, förlegad historiesyn, bigotteri, fina titlar och unkna könsroller stadda i upplösning.

Så när jag växte upp kändes ordet nationalist redan som något daterat och dammigt. Ungefär som en överste på Östermalm med knävelborrar som ömsom röt för bövelen åt samtiden, ömsom skålade för kung och fosterland. Flaggans förflutna som nationalromantisk fjant gjorde den lite mossig, men i nutidens tjänst reflekterades också det moderna. Och vissa var så exklusivt moderna att de kunde nedspela Sverige, svenskarna och dess symboler som helt hopplösa medan de hyllade andra kulturer med dess uttryck som så fantastiska. Men vid denna tid gjorde det paradoxalt nog Sverige bara än mer modernt. Kanske var den antinationalistiska internationalismen bara en ultramodern form av nationalism som endast en gammal, stabil, ohotad nationalstat med ett progressivt samhälle inom dess gränser kunde frambringa.

Men så upphörde Sverige och det svenska att förknippas med framåtskridande. Och någon gång på 1990-talet blev jag exempelvis placerad inom vad en forskare och debattör kallade »rasismens diskurs«. Vad fan hade jag gjort? Uppmanat till att bränna flyktingförläggningar? Nej, jag hade skrivit att den svenska välfärdsstaten var typ världens bästa samhällssystem hittills i historien. Den politiska mumbojumbo som ser rasism och svenskt som synonymer hade växt fram samtidigt som synen, vilken avantgardet inom både höger och vänster delade, på Sverige och välfärdsstaten som ett efterblivet isolerat förtryckarsamhälle fick allt mer inflytande över samhällsutvecklingen.

Och lagom till nationaldagen i år blev jag, på oklara grunder, kategoriserad som nationalistvänster och vänsterkonservativ i en artikel på sajten Politism, (ägd av Aftonbladet och LO). Man skulle kunna tro att jag marscherandes klämt i fyrfaldigt för fanan. Men vänsterns och de liberalas förtrupper har uppgraderat sin fiktiva missriktade maktkritik. I dag räcker det med något så föga kontroversiellt som att vilja behålla både gränser och nationalstat för att du ska bli stämplad som nationalist. Precis som när du ville behålla välfärdsstaten blev utdefinierad som konservativ, förlegad, gammaldags och omodern av både höger och vänster.

På några decennier har alltså befrielseidéerna bland dem i samtidens framkant muterat från avvecklad välfärdsstat till upplösningen av själva nationen Sverige. Som elitprojekt saknar strömningarna helt folklig förankring, så när exempelvis en känd vänsterjournalist och en Fi-politiker i vår tid twittrade de Geers »Skända flaggan« är det omöjligt att som 1967 se baneret som en överhetssymbol.

Det europeiska toppskiktet vill upplösa nationerna till förmån för EU men jag är övertygad om att den stora majoriteten av dem som bor i Sverige vill ha kvar dess gränser och nationellt självbestämmande. Jag är lika säker på att det är få oavsett ursprung som blir kränkta eller ser förtryck och exkludering i Sverige som nation med dess symboler.

Men jag tror inte på att ta flaggan tillbaka från extremisterna vare sig de är nationalister eller anti-nationalister. För ju mer vi debatterar den, som i denna krönika, så ökar dess ideologiska laddning.  Den kan aldrig bli som sin norska kusin som både vänster och höger, norrmän och invandrare tokviftar med på 17 maj. Så kan vi inte bara sluta hålla på med flaggan, varken skända, ta avstånd eller hylla som den polariserade klimatet tycks kräva?  Kan flaggan inte bara laddas ur, få vara ett blågult stycke tyg som råkat bli en metafor för landet Sverige i stället för ett ideologiskt ställningstagande.

Som symbol leder ju flaggan bara till just symbolpolitik, en manifestation av dig själv och din grupp, vilket avleder från allt som är viktigt på riktigt. Frågor om Sverige hamnar i bakgrunden när alla ska flagga den egna politiska identiteten.

 

Denne artikkelen ble først publisert i Fokus

KampanjeStøtt oss

6 KOMMENTARER

  1. Selv er jeg for å styrke nasjonalstaten som eneste mulige motvekt mot den ny-liberale globaliseringen, som nå har skapt kriser i bøtter og spann. Men jeg mener det er nødvendig å være på vakt overfor betoningen av en organisk, etno-kulturell nasjonsforståelse som nasjonalstaten skal bringes til å harmonere med, altså mot forestillingen om å se völksisch som realisert i, eller knyttet til, en Volksstaat. Forestillingen er ikke nødvendigvis nazisme, men kan bli det. Det etno-kulturelle må kombineres med et sterkt borgerrettslig element, som åpner opp medlemsskapet i nasjonen. Dette siste elementet knyttes til den franske revolusjons nasjonsforståelse.

    • Själv är jag för att utveckla og styrke kommunens och dess redan og ännu-ikke tillblivna medborgares globala «själv»-rådighet «som eneste mulige motvekt til…(jag, säger hellre varuformatikens imperialistiska utbredning av pöbelväldet)

      Jag skulle gärna bruke orden organisk demokrati = ett begrepp om oväldets samfundskropp… viss ikke uttrycket «organisk demokrati» vore kontaminerat av generalen å monarkisten Francos falangiststödda diktat. För mig handlar dock «organisk demokrati» intentionalt om oväldets retoriskt-etiskt-politiskt livsformer.

      «Forestillingen er ikke nödvendigvis…» varken faschism, nazism, falangism eller anarko-syndikalism

      Jag SE(r)MI(g)OM og läser på dansk:

      «Ideen om kroppen som et åndlöst substrat er lige så galt afmarcheret som ideen om psyken som substratlös ånd. Psyken er ikke et mystifistisk vedhaeng til nerveprocesser i hjernen, og kroppen er ikke en livlös baerer af en illusorisk upplevelsesverden. For kroppens indre udgöres af kommunikative processer, og vores psykiske beredskap er intet andet end den oplyste del av dette kropsmylder.»

      Från «Overfladens dyb» av Jesper Hoffmayer

  2. Individualist, nasjonalist, famile-ist. Menneskehet. Alt dette er bare forskjellige kategorier av identitet (eller bevissthetsnivå). Bare at nasjonalisme er gjort til en slags fy-fy. Hvorfor det? Er det fordi noen ikke klarer å tenke nasjon uten å automatisk tillegge den egenskaper som hatefull, overgripende, sjåvinistisk etc etc? Jeg har aldri forstått dette nasjonshatet. Eksempelvis vet jeg at det finnes onde personer. Men jeg fordømmer ikke alle individer av den grunn. Jeg begriper ikke hvordan man tenker i Sverige, men vi ser at svenske politikere står langt framme i globalist-kapitalismens rekker.

    • Ja – enig med dig i det… viss vi ikke betraktar oss alle som politikere, norske, svenske, etc og blott några av oss som tillitsvalgte… betraktade som en särskild yrkeskår ideologiförsäljare i utbyte mot medborgarnas (tystade) stemme i perioder av fyra år är väl norske politikerne inte så värst mindre globalistaffirmativa i akt og mening som de svenske, tenker jeg.

  3. Tack för en intressant artikel med funderingar kring en svår fråga. Jag har själv också försökt behandla frågan om nationen som en del av kampen mot feodalism och imperialism. Det har varit en självklar rätt för mig sedan Vietnamkrigets dagar att varje nation har rätt att försvara sig och bäst kan skapa förutsättningar för en välfärdsstat för hela folkets väl. Sedan har även grannländernas väl inkluderats i mitt program efter studier av Westfaliska fredens betydelse, vilket ju var grunden för FN-stadgan. Så här formulerade jag mig när det blev för mycket idiotkommentarer om nationaldagsfirandet på radion:
    Varje 6 juni uppstår massor av diskussioner om varför Sverige skall ha en nationaldag och vad som skall firas. Ofta slutar det med ett ryck på axeln eller fastnar i outgrundliga grubblerier. Det finns ett klart och enkelt svar på dessa frågor och det är att vi behöver ta hand om varandra. Det är det djupare syftet med nationen och meningen i slagord som frihet, medborgarskap och rättvisa.

    Alla är svaga många gånger i livet, inte bara i början och på slutet, när våra egna krafter inte räcker. Men det handlar inte bara om överlevnad, utan om att vi ständigt behöver hjälp att förverkliga oss själva och nationen är medborgarnas gemensamma verktyg att ge oss själva bättre möjligheter till det.

    Med hjälp av nationen kan vi hjälpa varandra ta fram så mycket kreativitet som möjligt i oss själva och hos varandra. Det kräver resurser långt över våra egna. Det kräver ett levande språk, utbildning, vetenskap, rörlighet, tillgänglighet, maskiner, energi, lokaler och alla styresformer, institutioner och verksamheter för att tillhandahålla det. Allt detta har sin historia av medborgare som ingripit för att förbättra detta gemensamma liv, ofta till priset av stora offer, umbäranden och död.

    Även naturens potential förverkligas genom att varje nation kan utvecklas på sin hela yta och låta landet blomstra. Med kreativiteten kan människor lösa naturens problem med begränsade resurser. Nya material, energikällor och arbetsmetoder kan upptäckas och tillämpas av människor. Med sin kreativitet och kunnighet kan medborgarna utvidga friheten från nöd och återkommande resursbrist – potentiellt i oändlighet.

    Det nationaldagen borde fira är således den svenska nationens förmåga till kreativitet, skapandekraft, dådkraft och förmåga att göra gott mot varandra.

    När man talar om kreativitet rör man sig nära begreppen om vad mänsklighet och nation är, men också om vad Gud är. I religiösa termer är nationen ett verktyg att förverkliga den skapande Gudens rike på jorden. Med hjälp av nationen ger vi mening åt uttrycket Guds kärlek till människorna. Det räcker inte med att varje människa kan få ett individuellt och likaberättigat människovärde genom att skaffa sig en egen relation till sin Gud. Med nationalstatsidén från italienska renässansen gjordes det möjligt att skapa styresformer och samhällsinstitutioner för att hjälpa allt större folkgrupper att förverkliga sitt människovärde.

    Vår fred bygger på «den andres väl» som det står i den Westfaliska fredens avtal från år 1648 – Sveriges största gåva till mänskligheten, som Sverige tillsammans med Frankrike fortfarande är skyddsmakt för. Hela FN-stadgan är organiserad enligt Westfaliska fredens principer där alla länder i Generalförsamlingen har samma rättigheter oavsett storlek. «Den andres väl» innebär att vårt land kan leva i fred och välfärd enbart om våra grannländer också hjälps till välfärd. Med begreppet om «den andres väl» projiceras vårt firande av Sverige ut i världen som ett firande av antimperialism, fred, frihet, välfärd och framsteg för alla länder i världen.

    Varje nation är olika sandlådor för kreativitet, vart och ett med hjälp av sitt språk, sin kultur, vetenskap, infrastruktur, styresformer och historia, precis som varje individ ges möjlighet till egen kreativitet genom eget garage, källare eller tonårsrum. Med kreativiteten kan vi finna vår mänsklighet och möjlighet till kontakt med andra folk på det djupaste planet.

    Anledningen till att svenskarna har så svårt att fira nationaldagen är olika saker som slår sönder sammanhållningen i landet, bl.a. ett existerande förtryck från enväldiga myndigheter, en ofullgången demokrati, orättvisor, ojämnlikhet och en brist i förståelsen av det gemensamma syftet med nationen.

    Men där finns också en propaganda framförd av olika feodala krafter som med snobbig nihilism gärna spottar på medborgerliga rättigheter, folkets representanter och institutioner. Ofta maskeras det som en återgång till ett liv nära naturen. Men oligarker och rika behöver inget samhälle till hjälp. När det händer något hämtas de från skogen av en lyxsuv eller ett jetplan till ett privatsjukhus eller välbetald advokat. Med hjälp av mäktiga korporationer och deras mediabolag kan de lätt konkurrera ut de folkvalda i inflytandet över s.k. «självständiga» statstjänstemän som i Sverige fortfarande har den verkställande makten att styra landet.

    Hand i hand med den feodala propagandan mot nationen göms också imperiernas inflytande för att montera ned nationerna och varje motstånd mot deras globala herravälde och översitteri.

    Även om Sverige aldrig någonsin varit ockuperat, pågår en ständig kamp för att skapa frihet för nationens förmåga att förnya kreativiteten, för rätten till förändring, för rätten att bli något bättre, för rätten att hjälpa varandra förverkliga varje medborgares livsmöjligheter. Det är därför dags att fira Sverige på nationaldagen den 6 juni för svenska folkets ständiga kamp att skapa sin framtid.

    Så sjung «Du gamla du fria» med kärlek, stolthet och frimodighet idag. Tänk på att den aldrig pådyvlats svenska folket av någon myndighet eller lag. Och kom ihåg att betoningarna inte ligger på «var» eller «dö» utan att det skall gå lika fort att sjunga «ÄR» och «BLIR» respektive «LEVA»!

Legg igjen en kommentar til Nils Ivar Tenmann Avbryt svar

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.