Freden og den koreanske atombomben

Jan Myrdal

Av Jan Myrdal

Nu hojtar journalister och kommentatorer i våra officiella och officiösa svenska medier om Demokratiska Folkrepubliken Korea och atombomben. De hojtar lika högt som de teg avgrundsdjupt när Förenta staterna genomförde bakteriekriget mot Korea och Kina. Det är inte konstigt. Till sådant är de avlönade.


Jan Myrdal skrev denne artikkelen i 2013. Dagens situasjon gjør den ubehagelig aktuell.


Men egentligen vet också de att om ledningen där inte valt att utveckla ett eget kärnvapen hade det gått dem som det gick Irak och Libyen. För att bara nämna två näraliggande exempel.
Om Saddam Husein verkligen haft kärnvapen då hade Förenta staterna slunkit undan med svansen mellan benen och Irak undgått den katastrof som nu drabbat landet och dess befolkning. Då hade Irak fortfarande varit ett av Västasiens högst utvecklade stater med skolgång och hälsovård. De vetenskapsmän och akademiker som nu systematiskt likviderats av Förenta staternas och israels undererrättelsetjänster hade levat och verkat. Visst var Saddam Husseins välde blodigt. Men Förenta staternas har varit långt värre. Dess tortyrspecialister värre.
Hade Khadaffi inte låtit lura sig av Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike att avsluta sitt arbete på massförintelsevapen då hade Libyen nu haft fred. Dess folk hälsovård och utbildning och landet kunnat fortsätta ekonomisk och teknisk framåtskridande.

För att uttrycka det enkelt. De svårigheter, de fängslanden, det förtryck och den tortyr folken utsattes för av Saddam och Khaddafi var hur man än räknar bara en bråkdel av de katastrofer och den tortyr de utsatts för av Förenta staterna och dess villiga hjälpredor (till vilka hör Sverige).

Så är det och det vet vi egentligen alla. Att Demokratiska Folkrepubliken Korea överhuvudtaget existerar beror på att Förenta staterna där led sitt blodigaste militära nederlag under perioden efter 1945. De kinesiska frivilliga och den koreanska folkarmén krossade deras GI:s mitt under deras framryckning mot norr. När MacArthur sökt inleda kärnvapenkrig mot Kina tvangs Truman hejda honom ty han insåg att då skulle också “Washington, New York and Chicago go up the flu”.
Men något fredsavtal har Washington aldrig gått med på och därifrån har man intrigerat och upprustat inför det kommande krig Pentagon riktat in sig på. Demokratiska Folkrepubliken Korea har varit som en mus inträngd i ett hörn framför katten. Freden har säkrats av dess upprustning – politiken armén först – och att Kina inte velat ha Förenta staternas militär vid sin gräns i nordöst. Korea och Kina var nära som läpparna och tänderna som Mao sade.

Dock dekoren på världsarenan är i ständig förändring. Den som sätter sin lit till andras välvilja och fördrag om evig solidaritet går det som det gått Jugoslavien och Irak och Libyen – och Syrien. Den FN-stadga som enligt ordalydelsen skulle ge dem skydd är blott bokstäver på papper. Saddam hade gjort klokare i att inse han blott kunde använda den som dasspapper. Man kan också tänka på oss själva under Andra världskriget. Att Per Albin vid krigsutbrottet sade att vårt beredskap var god var en nödvändig vit lögn. Han fick föra en mycket försiktig politik för att vi inte av Storbritannien och Frankrike skulle dras in i ett markkrig mot öster. Sovjetunion svarade med att hindra Hitler anfalla oss 1940 – för vilket vi officiellt tackade efter kriget. Därefter rustade Sverige under försiktigt vinglande. 1943 var vi så militärt starka att det hade blivit för kostsamt för Hitler att gå till angrepp.

I Korea – liksom för övrigt på många håll i Kina – är man inte säker på att ledningen i Kina inte också när det gäller den klokt fredsbevarande solidariteten med Korea fallit offer för de sockrade pillren. Då gäller det också Kina det man för lite mer än sjuttio år sedan sjöng om den otroligt starka tyska socialdemokratin på kabaréerna i Berlin: “Vi gör en liten kompromiss”. Vilket de gjorde och så gick det som det gick.

Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb. Kanske inte. Då lyckas hökarna i Förenta staterna få igång ett kärnvapenkrig. I så fall ger jag inte mycket för våra överlevnadschanser.

  6 kommentarer til “Freden og den koreanske atombomben

  1. 18. april 2017 klokka 11:18

    FREDEN OG ATOMVÅPEN

    Verdensfreden er ikke truet av Nord-Korea, enten de har atomvåpen eller ikke.

    Verdensfreden er truet av et aggressivt imperialistisk USA, med den største militære angrepsstyrke i verden. Det er ikke et militært forsvar for amerikanere, og USA som nasjon, men en angrepsstyrke for å støtte globaliserte amerikanske selskapers kapitalistiske imperialisme i verden.

    Det amerikanske militære kompleks er i tillegg eid av privatkapitalismens aller rikeste. En liten gruppe mennesker som gjør profitt på krig og elendighet.

    I USA har det militære kompleks blitt en stat i staten, som arbeider for sin egen legitimitet og profitt. Det er en militær-junta av institusjoner og vesen (CIA, NSA f.fl.), som hele tiden søker legitimitet for egen finansiering og profitt for sine eiere. Den eneste legitimitet av verdi for dem er kontinuerlig krig og krigshandlinger. For dem vil fred og nedrustning bli sett på som en økonomisk og finansiell katastrofe.

    Med en slik formidabel aggressiv imperialistisk militærmakt er eneste forsvar for nasjoner, som vil være selvstendige, og ikke underlagt USA´s kapitalismes tyranni, å selv ha et forsvar som kan avskrekke USA fra å angripe. De som ikke har en slik evne blir ødelagt av USA. Slik land som Jugoslavia, Afghanistan, Irak, Libya, Syria m.fl., har blitt ødelagt. USA´s strategi bygger på at land som kan utvikle seg uavhengig av USA, skal destabiliseres og svekkes i en slik grad, at USA´s globaliserte kapitalistiske vesen kan forsyne seg, uten opposisjon fra nasjonale myndigheter.

    I Europa er EU et imperium med samme ambisjon som USA. Et imperium som aldri vil bli godtatt av USA´s militære til å kunne bli en konkurrent. De kan imidlertid ikke ta seg til rette helt som de vil i Europa, ettersom mange land i Europa har atomvåpen. Derfor er USA´s strategi å kontrollere Europa via NATO og allianser, som gir dem anledning til et sterkt militært nærvær i Europa.

    Mange land i Europa har gjort seg avhengig av USA´s militære kapasitet. Egentlig helt uten grunn, fordi det eksisterer ingen reell militær trussel mot Europas nasjoner annen enn USA og Europas eget militære kompleks.

    Fred kan ikke oppnås uten massiv nedrusting. Og det krever at USA selv går i front for å ruste ned og gradvis omforme sitt militære fra en angrepsstyrke, til et forsvar. De største motstanderne av en slik nedrustning er det militære kompleks i USA og i NATO landene.

    Trusselen mot verdensfreden er med andre ord det militære kompleks, samt vestens globaliserte selskapers plan for verdensherredømme. En plan for en verdensorden hvor de styrer med overnasjonal juridisk myndighet. Et privatkapitalistisk tyranni utøvd av en meget liten gruppe mennesker. Dem som seg imellom eier det meste av verdens formue.

    Det er vestens kapitalistiske tyranner vi har mest å frykte fra. Det er dem som er trusselen mot verdensfreden. Det er dem folket må gjøre opprør imot, og det er det kun verdens folk i solidaritet med hverandre som kan. Politikerne har denne fåtallige gruppen mennesker full kontroll over. Politikere kan de korrumpere, og dem som ikke lar seg korrumpere, elimineres hensynsløst. Ref. Saddam, Gaddafi m.fl.

    Det er folket som må velge politiske ledere med mot og ideologi for å bekjempe kapitalismens globaliserte tyranni. Folket må si NEI til mer opprustning, og NEI til kapitalismens juridiske vesen i skikkelse av EU og NATO. Folket må si NEI til NATO som en forlenget arm av USA´s angrepsstyrke. Folket må si nei til at deres skattemidler brukes til profitt for det militære kompleks.

  2. Ludvig Kvandal
    18. april 2017 klokka 12:15

    Det kan ikkje seiast betre og klårare enn det Geir J gjør her.

  3. 18. april 2017 klokka 13:32

    Dette høres riktig ut. Det stemmer med hva jeg har hatt inntrykk av i lengere tid. Ting faller på plass. Takk!

  4. 18. april 2017 klokka 14:14

    USA tapte i Korea av samme grunn som de tapte i Vietnam, de hadde ingen “exit plan”, når det røynet på hadde de ikke viljen, og takk for det, til å gjøre det som måtte gjøres for å vinne. I begge disse krigene kunne USA ha gjort mye mer, inklusive å droppe atombomber, uten at Russland eller Kina ville gjort noe (Kina ville ikke hatt kapasitet og Russland ville ikke hatt vilje). Husker ikke hvem i USA’s administrasjon om sa det, men de orket ikke tanken på de menneskelige tragediene om de skulle gått etter Nord Vietnams militære arsenal i byene. Bl.a. var det snakk om å bombe Hanoi, noe som ville ført til enorme ødeleggelser og utallige dødsfall blandt sivilbefolkningen. Om man skal tro ryktene så sa el Nord Vietnams ledelse, lenge etter at krigen var over, at de var i ferd med å tape.

  5. SH
    18. april 2017 klokka 18:51

    Vanskelig å forstå dagens konflikt om Korea synes jeg.

    Ønsker Nord-Korea å presse frem bedre avtaler med Kina og med andre land (når det feks gjelder billig import av olje, mat og av andre viktige varer)?
    Ønsker USA å hisse opp Nord-Korea slik at USA på dette vis kan spre skrekk og frykt i nabolandene og kan således få støtte i Syd-Korea og Japan for bygging av rakettskjold i disse land og også i andre land?
    Driver Trump dobbeltspill om Korea for å sette Deep State sjakk-matt?
    Eller ønsker USA faktisk å bombe Nord-Korea sønder og sammen for å vise hvordan det går med land som ikke underkaster seg? (Det siste vil vel trekke Syd-Korea med i en ødeleggende atomkrig, men USA ligger såpass langt unna og kan kanskje muligens gå fri for atomraketter fra Nord-Korea, eller at en atomrakett treffer USA og skaper hysterie i den amerikanske befolkning).

    Ikke spør meg, vanskelig å bli klok på dette (en dåre/tåpe kan spørre mer enn hva 10 vise kan svare sies det).

Legg inn en kommentar