Hva hender i Brasil?

0

Av Pepe Escobar

Den dystra natten när den kvinnliga presidenten i den 7:e största ekonomin i världen var bytet för att matas till en lynchmob av hyenor i en dyster, provinsiell Circus Maximus kommer alltid leva i skam.
Med 367 röster för och 137 emot, ska denna /kupp/ regimförändring gå vidare till senaten, där en ”särskild kommission” kommer att inrättas. Om det godkänns, kommer Rousseff sedan hamna i skymundan i 180 dagar och en slags tropisk Brutus, vicepresidenten Michel Temer att stiga till makten före senatens slutliga dom.


Denna artikel ”Hybrid War Hyenas Tear Brazil Apart” av den kjente radikale kommentatorn Pepe Escobar er tidligere publisert i Counterpunch. http://www.counterpunch.org/2016/04/20/hybrid-war-hyenas-tear-brazil-apart/. Anders Romelsjö har översatt forkortet den noe.

Pepe Escobar är författare till Globalistan: How the Globalized World is Dissolving into Liquid War (Nimble Books, 2007), Red Zone Blues: a snapshot of Baghdad during the surge and Obama does Globalistan (Nimble Books, 2009) och Empire of Chaos.


brasil 3
Denna fars bör fungera som en väckarklocka inte bara för BRICS utan hela södra halvklotet. Vem behöver Nato, R2P (responsibility to protect”) eller ”moderata rebeller” när man kan åstadkomma regimskifte bara genom att anpassa en nations politiska system och dess rättsväsende?
Brasiliens högsta domstol har inte analyserat sakfrågan – åtminstone inte ännu. Det finns inget bevis någonstans för att Rousseff begått ett brott (“crime of responsibility”). Hon gjorde vad varje amerikansk president sedan Reagan har gjort – för att inte tala om ledare över hela världen. Tillsammans med sin vicepresident har Rousseff varit något kreativ med den federala budgetens siffror.

Kuppen har sponsrats av en känd skurk, ordförande i underhuset Eduardo Cunha med 11 olagliga konton i Schweiz, namngiven i Panama Papers och under utredning av högsta domstolen. Det är obegripligt att Högsta domstolen inte har vidtagit rättsliga åtgärder mot Cunha. Hemligheten med hans makt över cirkusen är ett gigantiskt korruptions-system som funnits i många år och inkluderar företag som bidrar till hans och andras kampanjfinansiering.

Och det är skönheten i en mjuk kupp/regimförändring i kapitlet om färgrevolution i en hybrid-krigföring iscensatt i ett sådan dynamiskt kreativ nation som Brasilien. En kongress full med medlemmar som redan utreds för korruption har konspirerat för att avsätta en president som inte står under någon formell korruptionsutredning och som inte har begått något brottsligt.

Den nyliberala restaureringen.
Utan en folkomröstning kommer Brutus-tvillingarna Temer och Cunha inte kunna styra, även om detta helt skulle förverkliga ett projekt av den oerhört arroganta – brasilianska eliten; en nyliberal triumf, med Brasiliens ”demokrati” begravd.

Det är omöjligt att förstå vad som hände i söndags om man inte vet att flera brasilianska politiska partier allvarligt hotas i en korruptionsutredning. För att säkerställa deras överlevnad, måste undersökningen av dem upphöra under falskt tal om ”nationell enighet” som föreslagits av ödmjuk Brutus Temer.

Men först måste utredningen kräva ett högprofilerat offer. Och det måste bli så att Lula hamnar i fängelse och Rousseff sätts åt. Stora media som leds av Globo-imperiet skulle se det som den ultimata segern, och ingen skulle bry sig om att utredningen i övrigt (av andra partier och personer) avbryts.
De 54 miljoner plus som röstade för Rousseffs omval 2014 röstade fel. (Hon fick 52 % av rösterna, medan Obama fick 51 % av rösterna 2012). Den övergripande projektet är en ny regering utan omröstning som inte ingriper mot stora och mäktiga bolag och kampanjfinansiering. Den brasilianska eliten vet mycket väl att om Lula ställer upp i val 2018 så kommer han att vinna.

Det blir då öppet för plundring. Som det ser ut, löper Rousseff risken att bli det första stora offret i den NSA-influerade två år långa utredningen. Presidenten som visserligen har begränsad ekonomisk kompetens och som inte är en mästerlig politiker trodde att utredningen som i praktiken hindrar henne från att styra inte skulle nå henne eftersom hon är personligen ärlig. Ändå var utredningens agenda tydligt inriktad på regimskifte. Den låge Brutus Temer – en version av Argentinas Macri – är perfekt för att genomföra regimskifte. Han representerar den kraftfulla banklobbyn, den kraftfulla agribusiness-lobbyn och mäktig federation av industrier i Brasiliens ekonomiska ledare, delstaten Sao Paulo.

Utvecklingsprojektet för Latinamerika som förenar åtminstone en del av den lokala eliten, som satsat på att utveckla den inre marknaden tillsammans med de arbetande klasserna är nu dött. Vad som finns kvar är bara nyliberala restaurering. TINA (There Is No Alternative) (”det finns inget alternativ”). Detta innebär för Brasilien att arvet efter Lula förfaller: socialpolitiken, policy inom det tekniska området, strävan efter att globalt expandera stora konkurrenskraftiga brasilianska företag, fler offentliga universitet, högre löner.
I ett meddelande till nationen medgav Brutus Temer medgav att efter riksrätt kommer utrymmet att svälla för ”utländska investeringar”. Så Wall Street, USA Big Oil och ökända ”amerikanska intressen” kommer att vinna denna runda tack vare compradorernas eliter. Kuppen fortsätter. Hyenorna har ännu inte överfallet bytet. Så det är långt ifrån över.


 

Anders Romelsjö publiserte i august 2015 artikkelen http://jinge.se/mediekritik/brasilien-berattigad-kritik-ny-orange-revolutionpa-gang.htm


 

Tillägg
* Enligt Democracy Now anklagas talmannen Eduardo Cunha för att ha stoppat undan 5 miljoner dollar i banker i Schweis. President Rousseff avfärdar alla anklagelser mot henne.http://www.democracynow.org/2016/4/18/headlines/ash_carter_visits_baghdad_as_us_expands_military_operations_in_iraq_syria

i Andra om: , ,, , , , , , ,

CounterpunchDemocracy NowGlobalresearch

Forrige artikkelKlyftorna bland barn ökar, inte minst i Sverige
Neste artikkelAngela Merkels Böhmermann-skandale
Pål Steigan. f. 1949 har jobbet med journalistikk og medier det meste av sitt liv. I 1967 var han redaktør av Ungsosialisten. I 1968 var han med på å grunnlegge avisa Klassekampen. I 1970 var han med på å grunnlegge forlaget Oktober, der han også en periode var styreleder. Steigan var initiativtaker til og første redaktør av tidsskriftet Røde Fane (nå Gnist). Fra 1985 til 1999 var han leksikonredaktør i Cappelens forlag og utga blant annet Europas første leksikon på CD-rom og internettutgaven av CAPLEX i 1997. Han opprettet bloggen steigan.no og ga den seinere til selskapet Mot Dag AS som gjorde den til nettavis. Steigan var formann i AKP(m-l) 1975–84. Steigan har skrevet flere bøker, blant annet sjølbiografien En folkefiende (2013).