Obamas ”State of the union”-tal – lika sanningsenligt som vanligt?

0
Anders Romelsjö

Denna artikel baseras främst, men inte enbart på en av mig något förkortad artikel av Patrick Martin på Global Research som också publicerats på World Socialist Web Site.


 

Den så kallade ”återhämtningen ” har varit en guldgruva för företagens vinster, aktiekurserna och rikedom samt inkomst av superrika. Utdrag ur den uppdaterade skriften ”USA som världspolis”
• Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1 % hela 93 % av ökningen av ekonomin.
• Dagens Industri rapporterar 29/9 2015 att USA:s 400 rikaste miljardärer har en samlad rekordförmögenhet på över 19 000 miljarder svenska kronor enligt finanstidningen Forbes, lika mycket som hela Brasiliens ekonomi. På fem år har den samlade förmögenheten vuxit med nästa 1 000 miljarder dollar och genomsnittligt på rekordnivån 5,8 miljarder dollar, lika mycket som den sammanlagda kostnaden för de reformer som den svenska regeringen föreslog i årets höstbudget.

obama cartoon
Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %.
-Den genomsnittliga reallönen i USA 1974 var c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
Rikedom oxfam-chart
Enligt de flesta sociala index har det amerikanska folket sämre i januari 2016 än när Obama tillträdde sju år sedan. Reallöner för arbetande människor har fallit, sociala tjänster har försämrats, pensionsförmåner har urholkats, och städer som Detroit och San Bernardino har tvingats i konkurs.

Enligt en rapport från National Association of counties (små län) hade 93 % av de 3 069 länen i USA det sämre än före finanskraschen 2008 enligt minst ett av fyra ekonomiska indikatorer: den totala sysselsättningen, arbetslösheten, ekonomin och lokala förhållanden (home values).

I 27 delstater har inte en enda län återhämtat sig helt från den ekonomiska kraschen 2008 och den djupa ekonomiska nedgången som följde. Dessa omfattar stora delstater som Florida, Georgia, Illinois, Massachusetts, Missouri, New Jersey, New York och Pennsylvania.
Obama målade dock en bild av stora ekonomiska framsteg.

”Vi är i mitten av den längsta perioden av nya arbetstillfällen i den privata sektorn arbetstillfällen i historien. Mer än 14 miljoner nya arbetstillfällen har tillkommit och arbetslösheten har halverats.”

Presidenten sa inte att återhämtningen efter 2008 är den svagaste som noterats och att den stora majoriteten av de nya arbetstillfällen är låglönejobb och många av dem är deltidsarbeten. Vidare beror nedgången i arbetslösheten främst på att miljontals människor lämnat arbetskraften, eftersom de förlorat allt hopp om att få ett anständigt betalande jobb.
M Roberts recession 2
Obama menar att bilindustrin är en bra symbol för framgång och förklarade att ”den hade haft sina bästa år någonsin.” Detta ”bästa år någonsin” innebar rekordresultat för General Motors, Ford och Fiat-Chrysler, men inte för auto arbetare som producerade dessa vinster.
Reallönerna för bilarbetare har sjunkit kraftigt sedan Obama kom till Vita huset. Då skedde en 50 procent minskning av lönen för alla nyanställda som en del av konkursförfarandet i branschen under 2009. Massivt missnöje bland bilarbetare medförde i slutet av 2015 att man inte accepterade kontraktet mellan Fiat-Chrysler och Nexteer, en stor leverantör och medförde omfattande krav på strejk, som kvävdes av fackföreningen United Auto Workers union.

Presidenten medgav att den ekonomiska ojämlikheten har ökat i USA, men han beskrev det som resultatet av långsiktiga trender som globalisering och automation, och inte av USA:s ekonomiska politik.
Obama menade att han hade reformerat vår hälso- och sjukvårdssystemet genom Obamacare, tagit ett fast grepp om energisektorn och att USA levererat mer vård och för soldater och veteraner. Men detta har inte varit stora framgångar med en urvattnad reform, den miljöförstörande skifferoljebrytningen och försämrade förhållanden för soldaterna.

Obama försökte försvara sin utrikespolitik från kritik, främst från den republikanska högern, där kraven höjs för militär upptrappning i Mellanöstern och angrepp på demokratiska rättigheter hemma föreslås under motivering av kamp mot terrorismen.

Han avvisade beteckningen ”USA som världspolis” (har troligen inte läst vår bok) men skröt ”Förenta staterna är den mäktigaste nationen på jorden. Punkt och slut. Vi spenderar mer på vår militär än de åtta nationer som kommer efter gör tillsammans.”

* Varför har USA då alltfler, över 700 militärbaserna i något hundratal länder?
Han menade att USA tagit ledningen i kampen mot ISIS ”Med nästan 10.000 flyganfall, mot dess ledning, dess olja, deras träningsläger, och deras vapen.” Det är ju ren lögn. ISIS har utvidgat sitt område under de många månader då bara USA & Co bedrev sina flyganfall, där planen ofta återvände utan att ha fällt sina bomber och ibland föregått av varningar med flygblad, enligt New York Times. ISIS och andra terroristgrupper har däremot avgjort trängts tillbaka sedan Ryssland inlett sina mer frekventa flyganfall i samverkan med den syriska armén och dess allierade, som vunnit många små segrar under hösten.

* Berättade han om den minskade friheten också via kraftiga övervakningen av medborgarna i USA av NSA och Patriot Act.
* Om USA:s stöd till Israels apartheidpolitik, till Saudiarabiens ordförandeskap i FN:s människorättsorgan och dess krig i Jemen.
* Stödet till NATO:s förstörelse av Libyen genom kraftigt överskridande av FN-resolution
* Den uteblivna utlovade stängningen av Guantanamo
* Att talibanerna är starkare i Afghanistan än då Obama tillträdde, trots dennes ”surge”
* Den fortsatta sönderslagningen av Irak
* Stödet till statskuppen i Ukraina
* Den kraftiga kärnvapenupprustningen
* Sin kraftiga och aktiva del i drönardödandet av så många civila.

* Alltså: En typisk president i USA, vald aktivt av högst 1/3 av de röstberättigade. Hyllad och aktad av etablissemanget.

intressant.se, ,, , , , , , , , ,, , , , , , ,, ,
Sveriges Radio – Obamas tal WashingtonsBlog Commondreams Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen
Media gör svält till anti-syrisk propaganda Sveriges Radio CNN SvD 9/1

Forrige artikkelI oljelandet Canada kollapser valutaen
Neste artikkelUSA har ”boots on the ground” i Syrien och vill bygga militärbas
Pål Steigan. f. 1949 har jobbet med journalistikk og medier det meste av sitt liv. I 1967 var han redaktør av Ungsosialisten. I 1968 var han med på å grunnlegge avisa Klassekampen. I 1970 var han med på å grunnlegge forlaget Oktober, der han også en periode var styreleder. Steigan var initiativtaker til og første redaktør av tidsskriftet Røde Fane (nå Gnist). Fra 1985 til 1999 var han leksikonredaktør i Cappelens forlag og utga blant annet Europas første leksikon på CD-rom og internettutgaven av CAPLEX i 1997. Han opprettet bloggen steigan.no og ga den seinere til selskapet Mot Dag AS som gjorde den til nettavis. Steigan var formann i AKP(m-l) 1975–84. Steigan har skrevet flere bøker, blant annet sjølbiografien En folkefiende (2013).