4 JULI – En mångtydig nationaldag

0
John Trumbull's "Declaration of Independence, July 4, 1776"
Jan Myrdal

Nu är det Förenta Staternas nationaldag; Självständighetsdagen. Ty det var den 4 juli 1776 som representanter från de 13 brittiska kolonierna i Nordamerika samlade i Philadelphia till den Andra Kontinentala Kongressen ratificerade Självständighetsförklaringen från Konungariket Storbritannien.

På Centralrådets uppdrag av 22 november 1865 formulerade Karl Marx Internationalens gratulation till Abraham Lincoln för dennes stora valseger under slutstriderna i kriget mot slavstaterna. Texten antogs enhälligt på mötet den 29 november. Självständighetsförklaringen sågs där av Marx och Internationalen som «den första förklaringen av Mänskliga Rättigheter» och «den första impulsen för sjuttonhundratalets europeiska revolution.»

John Trumbull's "Declaration of Independence, July 4, 1776"
John Trumbull’s «Declaration of Independence, July 4, 1776»

Visst, så kan man säga. Det brukar vi vänsteröver. Nederländernas frihetskamp, den engelska revolutionen, Förenta staternas självständighetsförklaring, den franska revolutionen var på varandra följande skeden av den borgerliga revolutionen i vår del av världen. Första tillägget till Förenta staternas konstitution skapade sedan en formell garanti för tankefrihet och tryckfrihet som än i dag – all Maccarthyism och alla Patriotlagar till trots – ger större möjligheter för intellektuell debatt och fri akademisk forskning där än i någon europeisk stat – även Sverige. (Om än ofta i försvinnande små upplagor och på undanskymda små universitet.)

Men det som med slavstaternas militära nederlag 1865 tycktes bli inledningen till en verklig social omvandling, närmast en nordamerikansk revolution slog om i sin motsats. Mark Twain och Dudley Warner visade 1873 i «The Gilded Age. A Tale of today» hur jordspekulation, politisk korruption och den härskande klassens girighet frätte sönder Förenta staterna. Krossandet av den stora järnvägsstrejken 1877 med militär makt markerade slutet på Internationalens dittills framgångsrika arbete i Nordamerika.

Efter det omstritt förvirrade valet 1876 av Rutherford Birchard Hayes till att bli Förenta staternas nittonde president avskaffades «Rekonstruktionen» av sydstaterna genom Kompromissen 1877. Ku Klux Klan vars organisation hade upplösts 1871 återkom som politisk sydstatsnormalitet när de forna slavägarpolitikerna återgavs makten och de forna slavarna förlorade den dem nyss givna rösträtt. Ur den av Marx hyllade förebådande mänskliga rättighetsmakten träder en makt av annat slag fram. Den vilken världen sedan dess känner.

Det blev den vars föreställning om en sin Manifest Destiny (omisskänneliga bestämmelse) lämnade blodspår efter sig under en militärt driven expansion fram över kontinenten till Stilla havet och kampen om resterna av det spanska väldet. Den fortsatte med trusternas strävan efter världsvälde från slutet av artonhundratalet genom nittonhundratalskrigen i Europa och Asien och den nyare slakten på sådana stater som Jugoslavien och Irak. Nu står den som i egen mening enda supermakt vid Rysslands och Kinas gränser. Hur möjliggjordes detta?

En nära läsning av självständighetsförklaringen ger ett svar. Där i orden finns den spricka ur vilka allt detta vällt upp. Nära läsning, ty orden är i sig mäktiga:

«Vi anser att dessa sanningar är självklara: att alla människor är skapade lika, att de av sin skapare har utrustats med vissa oförytterliga rättigheter; att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter.»

Den som formulerade detta var Thomas Jefferson. Han som blev Förenta staternas tredje president. Det gäller att syna hans ord i detalj. Ty i det «vi» han skrev i Självständighetsförklaringen fanns blott «vita».

Konstigt är det inte. Han var född och uppvuxen i slavägarmiljö och gifte sig till fler negerslavar ändå. Han skrev lärt om negrers rasliga underlägsenhet och menade att ett tverasligt Förenta staterna vore otänkbart. Särskilt grym var han inte men lät också han piska sina slavar när de sökt fly från slaveriet hos honom. Förenta staternas dåtida slavägare och slavägarsöner knullade sina slavnegresser och sådde sin vildhavre i dem. I Thomas Jeffersons fall i en favoritslavinna Sally Hemings med vilken han hade upp till sex barn.

Sådan slavproduktion var inte bara allmän kättja, den var lönsam. När den ensidiga bomullsodlingen utarmat jorden i de gamla slavstaterna lades plantager där om till slavproduktion, blev till slavstuterier. Vill man söka dna-spår från de tidiga angelsaxiska invandrarna till Nordamerika är det bland dess svarta man kan finna dem. Franz Boas påpekade för mer än sjuttio år sedan («Anthropology and Modern Life», New York 1932) att liksom «the Negroes» så kom att bli mer och mer ljushylta under slavperioden hade de efter slaveriet (och dess vita tvångsbetäckande av svarta slavinnor) som grupp i Förenta staterna blivit allt svartare då de ljushylta bland dem kunde «pass» och så byta sig upp ur sin officiella rastillhörighet.

Det är denna tvångsbefruktning av negerunderklassens slavinnor, som på normalt av Freud förklarat sätt nu blivit till ett de «vitas» känslodrivna rashat och förtryck. (Därför dödar de härskandes polis regelmässigt svarta och därför fylls fängelserna med svarta.)

Men det ekonomiskt förklarliga och därmed irrationellt känslostyrda negerhatet räcker inte som förklaring. Den «Omisskänneliga bestämmelsen» har djupare rötter. Om vi läser än noggrannare i Självständighetsförklaringen då reser sig en sanning upp som en blodig tumme mitt ur texten. Konungariket Storbritanniens monark anklagas för att:

«Han har sökt hindra befolkningsökningen i dessa stater genom att motsätta sig lagar om utlänningars rätt att vinna medborgarskap. Han har vägrat att godkänna lagar för att stimulera immigrationen och han har rest hinder för rätt till köp av mark.»

Detta är avgörande. Den som läser noga och går till dåtiden ser vad det gällde. Det var den ursprungliga befolkningens, de autochtonas (indianernas), mark det handlade om. Än tydligare blir detta när offren nämns:

«Han har uppmuntrat till uppror mot oss. Han har strävat att uppvigla mot invånarna i våra gränstrakter de skoningslösa vilda indianerna, vars krigsregel är ett urskillningslöst dödande av alla oavsett ålder, kön och tillstånd.»

Också hos Thomas Jeffersons nära vän – och av oss på vänsterkant hyllade – Thomas Paine återkommer anklagelserna mot den brittiske kungen att han stött indianer (och uppmuntrat blodiga slavuppror).

Den «Omisskänneliga bestämmelse» med vilken Förenta staternas regering drevs att handla och som också nu bestämmer detta dess agerande världen över är att Förenta staterna grundades i ett totalt folkmord.

Självständighetsförklaringen blir på detta sätt rätt läst en självbekännelse.

 

Forrige artikkelJatsenjuks parti får 1,6% i meningsmåling
Neste artikkelEU visste at deres krav til Hellas var umulige