Förblindade av den röda faran

0
Fangene i Auschwitz befris av Den røde armé

Det raser en debatt om andre verdenskrig i svensk presse. Ikke minst spiller journalistene Åsa Linderborg og Jan Guillou sentrale roller i diskusjon med folk som Erik Helmersson i Dagens Nyheter og Kristian Gerner i Expressen. Åsa Linderborg skriver:

Därför har liberalerna svårt att erkänna Sovjets seger över Nazityskland.

Det är nu sjuttio år sen Tyskland förlorade andra världskriget, och sen ett par månader tillbaka pågår här i Sverige en debatt där två frågor står i centrum:

Vem bar ansvar för att kriget bröt ut?

Var det från mänsklighetens synpunkt bra att Sovjetunionen i koalition med Storbritannien och USA vann kriget mot Tyskland eller hade en seger för den kontrafaktiska trojkan Hitler-Roosevelt-Churchill varit lika bra eller bättre?

Og hun knytter denne diskusjonen til det faktum at det velter en historierevisjonistisk bølge over Europa akkurat nå.

Det går en sorts historierevisionistisk våg över hela Europa just nu.

En dagsaktuell utvikning är Ukraina som förra veckan beslutade att likställa nazism med kommunism (och förbjuda båda), som Martin Aagård skrev om den 10 april. Det kommenterades i går av Simon Wiesenthal-centrets chef Efraim Zuroff: ”Beslutet att förbjuda nazism och kommunism likställer den mest folkmordiska regimen i mänsklighetens historia med den regim som befriade Auschwitz och hjälpte till med att stoppa det tredje rikets skräckvälde.”

Om man har de premisserna klart för sig förstår man konstigheterna i de borgerliga inläggen. Det förklarar Gerners krumbukter för att bortförklara Röda arméns befrielse av Östeuropa från nazismen. (Med det inte sagt att Östeuropa var ”fritt” under Sovjeteran som följde.) Det förklarar försöken att göra Sovjet lika skyldigt till världskrigets utbrott som Tyskland.

Men framför allt förklarar de här premisserna liberalernas oförmåga att besvara världshistoriens enklaste fråga: Var det rätt eller fel sida som vann andra världskriget? Det är ett illavarslande tidens tecken att ingen av de liberala aktörerna förmår säga, att ja, det klart att rätt sida vann och jag är tacksam för det.

Forrige artikkelIsen smelter fortere i Antarktis
Neste artikkelNBC: – Pakistanerne visste hvor bin Laden var, sier USA-kilder
Pål Steigan. f. 1949 har jobbet med journalistikk og medier det meste av sitt liv. I 1967 var han redaktør av Ungsosialisten. I 1968 var han med på å grunnlegge avisa Klassekampen. I 1970 var han med på å grunnlegge forlaget Oktober, der han også en periode var styreleder. Steigan var initiativtaker til og første redaktør av tidsskriftet Røde Fane (nå Gnist). Fra 1985 til 1999 var han leksikonredaktør i Cappelens forlag og utga blant annet Europas første leksikon på CD-rom og internettutgaven av CAPLEX i 1997. Han opprettet bloggen steigan.no og ga den seinere til selskapet Mot Dag AS som gjorde den til nettavis. Steigan var formann i AKP(m-l) 1975–84. Steigan har skrevet flere bøker, blant annet sjølbiografien En folkefiende (2013).