oss 100 kroner!
Detta är en översättning av artikeln ”The media is misleading the public on Syria” i The Boston Globe som är den största nyhetstidningen i Boston, Massachusetts och i hela New England-regionen. Den ägs av The New York Times Company. Den räknas som en av USA:s bästa dagstidningar. Tidningen hade i oktober 2005 en daglig upplaga på knappt en halv miljon exemplar. Artikeln 18/2 är skriven av Stephen Kinzer som är Senior Fellow vid Watson institutet för internationella studier vid Brown University.
* En liknande insiktsfull artikel har jag inte sett i någon större tidning. Rapporteringen är enligt mitt intryck om möjligt ännu mer följsam till USA-regeringens version av Syrien-kriget i svenska än i USA-massmedia. Se t.ex. ”Lurad Aftonbladet-journalist lurar oss” http://jinge.se/allmant/lurad-aftonbladet-journalist-lurar.htm
Artikeln.
Massmediabevakningen av kriget i Syrien kommer att bli ihågkommen som en av de mest skamliga episoder i historien om den amerikanska pressen. Rapportering om blodbadet i den antika staden Aleppo är det senaste exemplet.I tre år har våldsamma militanta styrt i Aleppo. Deras styre började med en våg av förtryck. De satte upp anslag med varning till invånare ”Skicka inte dina barn till skolan. Om du gör det kommer vi att ta ryggsäcken och du kommer att få kistan.” De förstörde fabriker, i hopp om att arbetslösa arbetare inte hade något annat alternativ än att bli soldater. De tog och körde maskiner till Turkiet i lastbilar och sålde där. Den här månaden har människor i Aleppo äntligen sett glimtar av hopp. Den syriska armén och dess allierade har drivit militanta ut ur staden. Förra veckan återvann de det största kraftverket. Regelbunden elektricitet kan snart återställas. De militanta ‘grepp om staden kan vara slut.
De militanta orsakar förödelse när de pressas ut ur staden av ryska och syriska arméstyrkor. Turkisk-Saudi-stödda ”moderata rebeller” besköt bostadsområden i Aleppo med o-guidade raketer och gasburkar skrev en Aleppobo på sociala medier. Den Beirut-baserad analytikern Marwa Osma frågade: ”Den syriska arabiska armén, som leds av president Bashar Assad, är den enda kraft på marken, tillsammans med sina allierade, som kämpar ISIS – så man vill försvaga den enda kraft som kämpar mot ISIS?” Detta stämmer inte med Washingtons berättelser. Som ett resultat har en stor del av den amerikanska pressen rapporterat motsatsen till vad som faktiskt händer. Enligt många nyhetsinslag har Aleppo varit ett ”befriat område” sedan tre år men dras nu tillbaka i misär.
* Bilden nedan är från Boston Globe med bildtext New recruits trained to fight alongside opposition in Aleppo, Syria.
USA skulle vara säkrare om det hade följt Rysslands utrikespolitiska linje i det förflutna.
• Den stora dumbningen av USA:s utrikespolitik
• Har fred i Syrien en chans?
Amerikaner får höra att den riktiga kursen i Syrien är att bekämpa Assads regim och dess ryska och iranska partner. Vi ska hoppas att en rättfärdig koalitionen av amerikaner, turkar, Saudiarabien, kurder och ”moderata oppositionen” vinner.
Detta är nonsens, men amerikaner kan inte klandras för att tro på det. Vi får nästan ingen riktig information om de stridande, deras mål, eller deras taktik. Mycket av skulden för detta ligger hos våra medier. Under det intensiva ekonomiska trycket har de flesta amerikanska tidningar, tidskrifter och TV-nät drastiskt minskat sin kår av utländska korrespondenter. Många viktiga nyheter om världen kommer nu från reportrar baserade i Washington. I den miljön är tillgång och trovärdighet beroende av godkännande av officiella paradigm. Reportrar som bevakar Syrien kontrollera med Pentagon, utrikesdepartementet, Vita huset, och tankesmedjors ”experter”. Sedan tror de att de har täckt alla sidor av historien. Denna form av stenografi kallas sedan nyheter om Syrien.
Förvånansvärt modiga korrespondenter i krigszonen, inklusive amerikaner, försöker motverka den Washington-baserade rapporteringen. Med stor risk för sin egen säkerhet försöker dessa reportrar finna sanningen om den syriska kriget. Deras rapportering lyser ofta upp i mörkret av grupptänkande. Men för många nyhetskonsumenter hörs inte deras röster i kakofonin. Rapportering från marken ofta överväldigade Washingtons bedömning.
Washington-baserade reportrar berättar att en stark kraft i Syrien, al-Nusra, består av ”rebeller” eller ”moderata”, inte att det är den lokala al-Qaida-gruppen. Saudiarabien beskrivas som medhjälpare för frihetskämpar när Saudi i själva verket är ett utmärkt sponsor av ISIS. Turkiet har under flera år drivit en ”rat line” (tillträde) för utländska soldater som vill ansluta sig till terrorgrupper i Syrien, men eftersom USA vill stanna på Turkiets goda sidan, hör vi lite om det. Inte heller påminns vi om att även om vi vill stödja de sekulära, kämpande kurderna vill Turkiet döda dem. Allt Ryssland och Iran gör i Syrien beskrivs som negativt och destabiliserande, helt enkelt eftersom det är de som gör det – och eftersom det är den officiella linjen i Washington.
Oundvikligen har denna typ av desinformation kommit in den amerikanska presidentvalskampanjen. Vid den senaste debatten i Milwaukee, hävdade Hillary Clinton att FN:s fredsinsatser i Syrien baserades på ”en överenskommelse som jag förhandlade i juni 2012 i Genève.” De är exakt motsatsen till vad som skedde. År 2012 lyckades utrikesminister Clinton tillsammans med Turkiet, Saudiarabien och Israel att döda Kofi Annans och FN:s fredsplan eftersom den skulle inkluderas Iran och behålla Assad vid makten, åtminstone tillfälligt. Ingen i Milwaukee hade kunskap nog för att utmana henne.
Politiker kan kanske förlåtas för att ha förvrängt sina tidigare insatser. Regeringarna kan kanske också ursäktas för att främja den berättelse de tror passar dem. Journalistik är dock tänkt att vara oberoende av makteliten och dess inavlade lögnaktighet. I denna kris har detta misslyckats. Amerikanerna sägs vara okunnig om världen. Det är vi, men så är också människor i andra länder. Det saknar betydelse om människor i Bhutan eller Bolivia missförstår vad som händer i Syrien. Vår okunnighet är farligare, eftersom vi handlar på informationen. USA har makten att med dekret död nationer. Det kan göra det med folkligt stöd, eftersom många amerikaner – och många journalister – är nöjda med den officiella historien.
I Syrien gäller ”Bekämpa Assad, Ryssland och Iran! Gå med våra turkiska, saudi, och kurdiska vänner för att få fred!” Detta är förfärligt långt från verkligheten. Det kommer också sannolikt att förlänga kriget och döma fler syrier till lidande och död.
i Andra om: ISIS, imperialism,massmedia, desinformation, Syrien, USA, politik, al-Nusra, Ryssland, terrorism, Ryssland, demokrati
Boston Globe Attentat i Ankara Attentat i Ankara II Intervu med PKK:s ledare Eva Bartletts hela artikel Eva Bartletts blogg DN 30/10 M Wallström Syrian Observatory Barrel bombs i Syrien – med referenser Rapport om civila dödsoffer Synapze-artikeln Newsnow McCain SvD 1/10 Globalresearch 1/9 2015 Guardian 28/9 Washington Post Holland om Putins fredsplan Guardian DN 27/9 Press TV 21/9 Counterpunch 23/9 Ryssland planerar flygattacker mot ISISRyska uttalanden 24/9 Foreign Policy SR Bo-Inge Andersson 25/9 Pål Steigan 19/9
Blogginlägg 13/9 Ryssland hjälper Syrien New York Times 17/9 Opednews DN 3/9 Russia Today Christian Science Monitor 8/9 The Guardian ABC News Pål Steigan 1/9 DWN USA & Co stödjer ISIS! Intervju med general Flynn Pål Steigan 3/8 Senator Black Todayszaman Aftonbladet 28/7 EU-observer 28/7 Pål Steigan 27/7 Al-monitor Pål Steigan 29/7 Globalresearch om DIA-rapporten Zero-hedge om DIA-rapporten Om DIA-rapporten Pål Steigan 25/5 Daily Mail 26/5 DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10
